©

Snart är det dax för invänjning på dagis. När jag var gravid försökte jag att intala mig själv att den här gången skulle jag inte vara så töntig och låta barnet vara mycket på dagis.
Som om man inte skulle ha lika mycket känslor för barnet bara för att det är det tredje.
Jag tycker nämligen att det är fruktansvärt jobbigt att lämna bort mina barn på dagis / fritids. Är nog för att jag är hemma. För när jag är på föreläsning osv dagtid så känns det inte lika jobbigt. Dagarna går fort och man hinner inte riktigt tänka.
Men som det är nu så tänker jag väldigt mycket!
Om jag jobbar måndag och tisdag natt behöver han vara på dagis måndag så jag kan sova innan jag jobbar natten. Och det är då jag tänker eftersom man "bara" är hemma.
Tisdagen sover jag bort hela dagen och min man hämtar så den är lugn. Och sen kommer onsdag när jag inte sover länge för att kunna sova på natten. Sover till ca 11,00-12,00.
Och då vill jag oxå hämta på en gång! Men då är det sovtid och jag kommer att kunna hämta vid ca 14,00.
Sen får han inte vara där för lite för då är han därifrån så mycket så det blir jobbiga lämningar.
Och när han blir större vet jag att han får ut väldigt mycket av att vara där!
Det är bara jag som är egoistisk.
Han kommer bara att behöva vara där två till  tre dagar i veckan men ändå!
Vet att andra har det värre. Jag jobbar natt enbart för att mina barn ska ha det bättre i detta.

Måste kanske oxå erkänna att jag vill ha total kontroll på allt vilket jag vet inte går................

Hur många fler känner så här?
För jag känner många som tycker det är skönt att ha barnen på dagis. Förstår inte det!
Min älskade familj!!