©

Charlie har verkligen blivit rädd. För mycket.
Det började sen han hade mardrömmen om spindeln som klättrade på hans ben.
Nu är han rädd för alla kryp. Flugor är skitfarliga!!
Minsta lilla skräp på golvet frågar han: vad är det? Myra?
Det finns monster och spöken. Vill inte gå själv från ett rum till ett annat. Ska jag till köket följer han snabbt med.
Är väldigt mammig och pappig.
Tycker så vansinnigt synd om han när han säger : vill ingen vara med mig!!!
När jag säger att vi ska jobba.
Sen kan det gå perioder under dagen då han inte tänker på sånt och bara leker på.
Men tycker synd om han nu. Läste om tre åringen och detta beteende var tydligen vanligt. Hoppas det inte håller i sig för länge bara.