©

Charlie har verkligen blivit rädd. För mycket.
Det började sen han hade mardrömmen om spindeln som klättrade på hans ben.
Nu är han rädd för alla kryp. Flugor är skitfarliga!!
Minsta lilla skräp på golvet frågar han: vad är det? Myra?
Det finns monster och spöken. Vill inte gå själv från ett rum till ett annat. Ska jag till köket följer han snabbt med.
Är väldigt mammig och pappig.
Tycker så vansinnigt synd om han när han säger : vill ingen vara med mig!!!
När jag säger att vi ska jobba.
Sen kan det gå perioder under dagen då han inte tänker på sånt och bara leker på.
Men tycker synd om han nu. Läste om tre åringen och detta beteende var tydligen vanligt. Hoppas det inte håller i sig för länge bara.

Det var inte så kul eller så lätt att komma tillbaka till dagis efter att ha varit hemma så länge och dessutom varit så dålig.
Han ville inte dit!
Det skär i mammahjärtat när han säger gråtandes: vill ingen vara hemma med mig?!?!?!?!
Men som tur är anpassar han sig ändå snabbt. Pratar ofta om sina vänner på dagis. Hans vän saga och hans vän Johan. ( Johan är vikarie där och otroligt populär hos Charlie )
Nästa vecka går han bara två dagar sen är det ledigt i en vecka igen. Får se hur det går att lämna då. Blir nog samma visa igen. Han tycker om att vara hemma helt enkelt.

Innan vi köpte det nya regnstället till Charlie så hade vi ett par äldre regnbyxor hemma. De var lite små men funkade att ha på sig.
Men Charlie vägrade!
Åh så han avskydde dom!
Jag tänkte det när jag köpte nytt att det antagligen var som att kasta pengarna i sjön.
Men icke sa Nicke!
Han ska ha regnstället oavsett om det regnar eller inte. Han är rolig han. Måste ha varit kvalitén och att de var lite för små de gamla för de nya älskar han! :)

Efter fem dagar med öroninflammation, ett rinnande öra och ökad smärta fick vi ännu en gång åka till dr. Nytt penicillin och örondroppar tänkte jag.
Men oj så fel jag hade!
Sänkan var 34, ska vara under fem. Rod och svullen i och bakom örat vilket inte är bra så hon skickar oss till Astrid Lindgrens!
Kl är då 17,20, jag har träningskläder på mig då jag hade tänkt träna efter dr besöket.
Ni kommer få ta odling sa dr till oss. Vi drar direkt sa jag så slipper vi åka hem och byta om och förlora en halvtimme.
Så så blev det. Ju snabbare kommer vi hem tänkte jag.
På akuten var det fullt med barn! Och det kom 200 barn efter oss. Vi kom dit strax efter sex. Missade tiden på cafeterian. Vi hade ju inte ätit så claudio fick dra till mc donalds. En kyckling mc wrap tog jag som var mini. Alltså inte mättande.
Ambulansen åkte skytte trafik, barn vällde in och två ggr hörde vi helikoptern
00,40 blev det äntligen vår tur! Då var det nära att jag gav upp och drog. Men tur var väl att jag inte gjorde det!
Öm och röd bakom örat vilket betyder att inflammationen gått till benet bakom örat= FARLIGT!!!!
De undersöker örat grundligt. Trycker och drar och han är så öm så han grinar och grinar.
Vi lägger in er säger hon då.
Hoppsan!
Ingenting med oss! Träningskläder på mig, ingen nusse, ingenting!
Och prover skulle tas. Först tog hon sekret från örat. Det kände han inte. Men näsprovet! En dm lång bomullspinne in i näsan! Han vrålade och skakade i hela kroppen!! Efteråt krampar han runt min arm och säger: jag är rädd!!!!
Stackars stackars liten!
Sen sätter de embla plåster på armvecken. Nu är han så rädd för dom att han krampar och vrålar för allt.
Somnar av utmattning i min famn halv två. Kl två kommer de in och ska sätta nålen i armen så de kan ge ett starkt penicillin intravenöst.
Då var det dax för vrålandet igen. Han var alldeles svettig stackaren.
Halv tre kom vi äntligen in på avd och han toksomnade.
Alvedon och Ipren hade han fått oxå.
Jag tog av träningbyxor och sport bh men kunde inte somna.
Somnar till slut men blir väckt 06,30 av att den ryska pojken skriker och grinar en mening om och om igen. (Senare förstår jag att han säger att han vill hem)
Charlie fortsätter att sova som tur är. Vätska i örat och bomull med alsolsprit runt gjorde att han inte hörde så mycket.
Fick väcka han kl åtta för då kom syster med Alvedon igen.
(Pojken vrålar fortfarande)
Claudio kom strax före tio och gissa om det var skönt att tvätta sig och borsta tänderna.
Charlie lekte nu för fullt sänkan var sänkt till 20. De sög rent örat fick ytterligare ett penicillin och örondroppar. Infektionen hade spritt sig till mjukdelarna inte till benet
Och sen de magiska orden:
Ni får åka hem!!!
Jag tänker aldrig ALDRIG åka oförberedd någonstans igen!!
Nu hoppas jag han svarar på denna behandling.
Vill att min prins blir frisk nu
En erfarenhet vi hade kunnat vara utan.