©

Blev en tidig morgon då vi skulle vara på Astrid Lindgrens halv åtta.
Kom dit tjugo i och fick sätta oss i ett väntrum. En kvart senare kom samma sköterska som satte sonden på han. Inte ett leende: kom med här. Har ni embla plåster?
Jag: nej vi har inte träffat någon sen vi kom hit.
- har han inte plåster?
- nej vi fick inte det sagt till oss att vi skulle sätta det.

Det märkliga. Med det är att det var hon som satte det på alla barnen den dagen så hon borde ha vetat om hon gjort det på Charlie.
Kl åtta satte hon plåstren. Fem i halv nio frågade hon mig när hon satte dom. Hon hade glömt kolla tiden och de ska sitta en halvtimme.
Halv fick han sjukhus skjorta och nål i armen. Han sa nej men gjorde inget mer väsen än så. Jätteduktig.
Fem över nio blev han sövd. Där var oxå enda protesten. Jag vill inte. Inge mer sen sov han.
Tog bra länge innan han vaknade på uppvaket. Sen skulle nål bort och dosan kopplas så tio över elva först fick han mat.
Och det märkliga var att tjejen på uppvaket sa att Charlie skulle få glass av hon som satte plåstret. Det kan kännas i halsen efteråt nämligen.
Men fick han glass???? Nej!!!!
Märkligt sjukhus! Mycket konstigheter.
Men allt gick ju bra ändå och de såg ingenting. Inga sår eller rött och irriterat. Ska tillbaka om tre veckor. Hur gör vi nu? Ont har han! Men av vad?!?!?! Blir galen!!
Stackars stackars barn!
Nu sitter dosan till elva i morgon. Då tar jag bort slangen.
Får se vad den visar denna gång.