©

Efter fem dagar med öroninflammation, ett rinnande öra och ökad smärta fick vi ännu en gång åka till dr. Nytt penicillin och örondroppar tänkte jag.
Men oj så fel jag hade!
Sänkan var 34, ska vara under fem. Rod och svullen i och bakom örat vilket inte är bra så hon skickar oss till Astrid Lindgrens!
Kl är då 17,20, jag har träningskläder på mig då jag hade tänkt träna efter dr besöket.
Ni kommer få ta odling sa dr till oss. Vi drar direkt sa jag så slipper vi åka hem och byta om och förlora en halvtimme.
Så så blev det. Ju snabbare kommer vi hem tänkte jag.
På akuten var det fullt med barn! Och det kom 200 barn efter oss. Vi kom dit strax efter sex. Missade tiden på cafeterian. Vi hade ju inte ätit så claudio fick dra till mc donalds. En kyckling mc wrap tog jag som var mini. Alltså inte mättande.
Ambulansen åkte skytte trafik, barn vällde in och två ggr hörde vi helikoptern
00,40 blev det äntligen vår tur! Då var det nära att jag gav upp och drog. Men tur var väl att jag inte gjorde det!
Öm och röd bakom örat vilket betyder att inflammationen gått till benet bakom örat= FARLIGT!!!!
De undersöker örat grundligt. Trycker och drar och han är så öm så han grinar och grinar.
Vi lägger in er säger hon då.
Hoppsan!
Ingenting med oss! Träningskläder på mig, ingen nusse, ingenting!
Och prover skulle tas. Först tog hon sekret från örat. Det kände han inte. Men näsprovet! En dm lång bomullspinne in i näsan! Han vrålade och skakade i hela kroppen!! Efteråt krampar han runt min arm och säger: jag är rädd!!!!
Stackars stackars liten!
Sen sätter de embla plåster på armvecken. Nu är han så rädd för dom att han krampar och vrålar för allt.
Somnar av utmattning i min famn halv två. Kl två kommer de in och ska sätta nålen i armen så de kan ge ett starkt penicillin intravenöst.
Då var det dax för vrålandet igen. Han var alldeles svettig stackaren.
Halv tre kom vi äntligen in på avd och han toksomnade.
Alvedon och Ipren hade han fått oxå.
Jag tog av träningbyxor och sport bh men kunde inte somna.
Somnar till slut men blir väckt 06,30 av att den ryska pojken skriker och grinar en mening om och om igen. (Senare förstår jag att han säger att han vill hem)
Charlie fortsätter att sova som tur är. Vätska i örat och bomull med alsolsprit runt gjorde att han inte hörde så mycket.
Fick väcka han kl åtta för då kom syster med Alvedon igen.
(Pojken vrålar fortfarande)
Claudio kom strax före tio och gissa om det var skönt att tvätta sig och borsta tänderna.
Charlie lekte nu för fullt sänkan var sänkt till 20. De sög rent örat fick ytterligare ett penicillin och örondroppar. Infektionen hade spritt sig till mjukdelarna inte till benet
Och sen de magiska orden:
Ni får åka hem!!!
Jag tänker aldrig ALDRIG åka oförberedd någonstans igen!!
Nu hoppas jag han svarar på denna behandling.
Vill att min prins blir frisk nu
En erfarenhet vi hade kunnat vara utan.